Jag kanske måste sluta…

Jag älskar Magplasket och tänkte att jag förmodligen kommer behöva bli tvingad ut från bassängen när jag är 100år för det var helt otänkbart att sluta med det frivilligt. Dels för min egen skull, det är ju så roligt! Men också för att det är ju så uppskattat av deltagarna och jag tycker att det borde finnas vattengympa för gravida i Halmstad. Det är ju det bästa sättet att röra sig på och alla kan göra det. Vården sjukskriver så många gravida kvinnor på grund av bäckensmärtor och nästan alla de kvinnorna hade mått bra av vattengymnastik.

Nu har jag haft Magplasket i 4 år och det har varit 16 underbara grupper och vissa av kvinnorna och barnen har jag fått följa i flera år. Det har varit en ära och en stor glädje i mitt liv.

Nu har jag funderat och funderat. Det är svårt att marknadsföra grupperna och kvinnohälsovården får inte sprida det trots att det saknas konkurrens. Det senaste dråpslaget är att bassänghyran höjs med 250%. Jag har aldrig ställt in en grupp, trots att det ibland varit små grupper och jag egentligen jobbat gratis i slutänden. Jag har låtit kunder avboka i sista stund för att det har känts rätt. Så nu måste jag bestämma om jag ska våga binda upp mig för att hyra bassängen under hela våren och jag vet inte om jag kan göra det. Det känns inte rätt mot familjen att lägga våra fredagar på en verksamhet som jag kanske förlorar pengar på, trots om jag tycker det är roligt och vet hur mycket nytta det gör.

Jag kommer avvakta några dagar så vet du med dig att du vill anmäla dig eller vet någon annan som vill gå i vårens kurser så gör det gärna direkt.

Jag önskar er alla en jättefin kväll och en härlig jul.

Vad händer nu?

Igår sa jag upp mig. Efter en hel massa tid då jag funderat, vänt och vridit. Att vara barnmorska är ju det jag velat vara sedan jag var 16 år. Sedan jag träffade min nuvarande chef första gången, då gravid med mitt första barn. Från samma tid då jag träffade Dina, Ing-Marie och Katarina. Alla fantastiska kvinnor med kärlek för sitt jobb och en utstrålning av styrka och klokskap i mängder.

Så i måndags satt jag med min chef, nervös och med viss svårigheter att andas tog jag upp ämnet att jag måste nog säga upp mig. Mottagandet var enbart stöd och uppmuntran. De senaste 2 åren som jag fått arbeta med Doula & kulturtolk har varit milt sagt superhärliga. Det har varit en massa slit och en massa riktigt tuffa stunder men jag njuter och dagar som idag när man öppnar Region Hallands tidning Bästa livsplatsen och möts av artikeln om Dansa in förlossningen då svämmar jag över av kärlek och tacksamhet för dessa kvinnor i mitt liv och det arbete jag får göra. Så det var helt rätt beslut att lämna min tjänst åt en annan barnmorska som kommer brinna för det arbetet. Vad våren sen bär med sig för min del vet jag inte riktigt men jag kommer fortsätta kämpa för att Region Halland ska arbeta för att behålla Hallands kulturtolksdoulor. Troligen kommer jag även få njuta av lite Gravidyoga och Magplasket och kanske även MammaYoga som jag just nu inte har tid för. Och så hoppas jag att Kvinnohälsovården vill ha in mig som timanställd. Kanske är det så att just Du har några bra idéer för vad jag ska hitta på och då får du gärna dela med dig.

Nu ska jag på spökrunda i Ängelholm med familjen. Ha en fin kväll!

Stöd från alla håll.

Tänk att få älska det jag gör. Jag är tom i huvudet, trött som attan men så himla nöjd. Mitt uppe i utbildningen till Doula & kulturtolk. Långa och intensiva dagar med nya människor och givande diskussioner. Vi pratar vikten av stöd och trygghet under förlossningen. Något som är viktigt genom hela livet. Detta året håller jag själv i delar av Doula-utbildningen vilket så klart medför ett visst mått nervositet. Det hade inte gått utan stöd och uppmuntran från de jag har omkring mig. Det är något så grundläggande och så enkelt att ge till andra. Ändå kan vi ibland vara väldigt dåliga på det. Idag har jag fått äran att peppa och uppmärksamma min vän Eva lite extra. Hon gjorde färdigt sitt tredje Doula-uppdrag för en tid sedan men vi har haft så mycket annat att göra att diplomet och väskan hanns inte med. Men idag, äntligen, fick hon ett väldigt välförtjänt diplom. Nu ska jag på kvällsdejt med min man. Också välförtjänt.

Är det lättare att älska utan barn?

I nästan hela mitt liv tillsammans med Johan har vi haft barn. Andre föddes lite mer än ett år efter att vi blev tillsammans. Idag, 20 år senare, har vi fyra barn varav minstingen är 4 år. Det är många år som småbarnsföräldrar. Jag fick frågan häromdagen av en nybliven mamma hur man kan lära sitt barn sova i egen säng. Det lilla barnet ville sova i famnen hela tiden. Jag kunde bara vara ärlig och konstatera att min fyraåring sover fortfarande i min säng så några goda råd kunde jag inte komma med. Idag gick fyraåringen ner till sina syskon så jag och Johan låg kvar i sängen. I ärlighetens namn är jag nog lite smått stressad för jag kände ett starkt behov att gå ner och komma igång med dagen. Min kloka make upplyste mig att det är såna stunder som får oss att hålla ihop i längden. Och visst har det sin charm att kunna prata i lugn och ro, skratta, se varandra i ögonen och kramas. Nog finns det anledningar till att så många separerar de första åren med små barn. Det är kanske enklare att älska utan barn. Eller så är det enklare för oss, vi som inte minns något annat. Hur som helst börjar denna lördagen väldigt bra, med mitt livs kärlek och våra fina barn. Lugn och ro var en bonus.

”Underbara underliv”

Idag bar det av mot Stockholm via Katrineholm med maken. Temat för helgen är lugn, mys, hålla hand och underbara underliv. Det egentliga syftet (läs ursäkten) med resan är att bli intervjuad i Barnmorskepodden om alla (läs 2) mina underlivsoperationer och de besvär som var anledningen. Det blev ett himla trevligt möte med barnmorskorna Mia och Sara. Det medför ett visst mått nervositet att blotta sig på det viset men jag hoppas att det kanske kan vara till nytta för någon. Är det någon som har frågor så hör bara av er på info@samamama.se

Nu ska jag ta lite helg och vara lite ledig. Jag önskar er alla en lika fin helg som min ska bli.

Gravidträning i Halmstad

Denna veckan avslutades grupp 11 i min GravidYoga och grupp 11 i Magplasket. MammaYogan håller på en vecka till. Det blir många mammor och många bebisar som jag fått möta på vägen och förhoppningsvis blir det många fler. 

Om två veckor börjar nya grupper och jag ser fram emot att träffa nya blivande mammor och några nyblivna mammor. Det finns några platser kvar att lägga beslag på, maila i så fall info@samamama.se

Ha nu en fin helg. 

Min tallrik är tom. 

Kanelbullens dag är som många vet lite extra speciell i hushållet Dalsmark. Odjuret Agust föddes just denna dag för 4 år sedan. Det är en stor synd att inte fira detta med minst en kanelbulle från Feldts. Just denna veckan (sämsta möjliga) skriver jag matdagbok till min tränare. Eftersom vi firade Agust med frugan igår kan jag inte riktigt motivera till att fira idag och på söndag också. Då är det lite extra trevligt när min stora son visar sig från sin bästa sida och bestämmer sig för att fira sin lillebror med ett besök i leksaksaffären, en alldeles för stor godispåse och filmmys hos sin flickvän. Det var däremot inte riktigt lika kul när han kom hem med ett helt hysteriskt sockergalet odjur. Men men, nu sover älsklingen och jag ska äta den där luftbullen som inte sätter sig på mina underarmar och som jag inte behöver göra 700 burpees för att bli av med. Ha en god kväll.