Mys på olika vis. 

En häftig sak med att ha barn i olika åldrar är att dagarna fylls av så olika saker. Så kan det så klart vara även om barnen är i lika åldrar eftersom barn har olika personligheter och olika önskemål om vad de vill göra. Det kan dock vara lite extra påtagligt med stor ålderskillnad mellan dom. Idag var en jobbdag så en stor del av dagen spenderades på kvinnohälsovården. Innan jobbet fick jag dock vakna upp jämte en gosig Agust som gav mig stora kramar, nöp mig i kinderna och älskade mig ofattbart mycket. Efter jobbet fick jag mysa med min 18-åring på gymmet. Vi rodde, gjorde knäböj, pressar och marklyft. Dessutom fick jag titta på medans han klättrade på en vägg. Jag fick klappa händerna,  vara superstolt och lite smått avundsjuk för att inte jag kan. Min målsättning får vara att kunna hänga i pinnarna utan att sd ut som en säck potatis. Efter träningen cyklade vi hem och sen bjöd kvällen på filmmys i soffan under en filt med mina mellersta barn. Så det blev mys på många vis. Nu ska jag gå och lägga mig och som min man så fint sa häromdagen så kanske jag har tur så vi får nudda fötter innan vi somnar. 

Tänker tillbaka. 

Många har nog ägnat en liten stund av dagen att tänka tillbaka på året som har passerat. Många har nog reflekterar över hur året 2017 kommer bli. Året 2016 var det år då jag gjorde en enorm resa bokstavligt talat. Jag fick spendera 1,5 månad med min man och våra barn. Jag fick ta sovmorgon, äta mängder med frukt, sola och bada, yoga, slappa och bara älska livet. Året 2016 tvingade fram avsked och förde med sig sorg och saknad.  Som alla år har det varit en påminnelse att utan mina nära är jag ingenting. Att utan stöd, uppmuntran och kärlek är livet blekt och tomt. Jag har fått möta nya människor och andra människor har kommit in i mitt liv igen. Jag har lärt mig nya saker, fått nya uppgifter och mött nya utmaningar. Jag misstänker att året 2017 kommer fortsätta på det viset och jag det fram emot det. Det finns många olika åsikter vad gäller nyårslöften. Jag ska ha ett nyårslöften, kanske flera. Ett av mina löften är att jag ska vila mer, vila på riktigt. Inte sova men bara vara, med mig själv, familjen och vänner. Just nu är jag på 100 ställen vart jag än är känns det som, det är inte vilsamt utan bara tröttsamt. Året 2017 ska dessutom bli året då jag lyfter 100kg marklyft och jag ska både skratta och älska mer men absolut mest vila mer. Nu är det en timme kvar tills tolvslaget och jag ska försöka hålla mig vaken en stund till men egentligen vill jag sova. 

Gott nytt år alla fina och ett stort tack för det år som varit!!

Får man ha så kul?

Idag har varit en bra dag. Jag har blivit intervjuad av Hallandsposten angående projektet och jag har fått spendera tre timmar med 30 olika kvinnor med helt olika bakgrunder, historier och personligheter. Helt otroligt spännande och hur trevligt som helst. Hur ska jag kunna välja tolv av dessa? Jag har dessutom avslutat två av mina grupper, MammaYoga och Magplasket. Dessa småttingar som från början var en Magplaskare vis eller gravidyogabebis är nu helt galna små underbaringar som river i alla mina saker, klättrar runt benen på mig och stjäler de mindre bebisarnas leksaker. Jag bara älskar det och måste komma på ett sätt att få behålla dom. Kanske acroyoga med föräldrar och bebisar kunde vara något? Det var ett extratillfälle för Magplaskarna ikväll och stundvis skrattade jag så jag nästan kissade ner mig. Tack alla fina i mitt liv, familj och vänner, patienter och kunder, mentorer och kollegor. Ni är guld värda. 

Konstigt men bra. 

Igår samlades 35-40 kvinnor som var intresserade av jobbet som kulturtolksdoula på arbetsförmedlingen. Jag presenterade en PowerPoint och förklarade vad jobbet innebär. Trettiotre kvinnor var fortfarande intresserade efter och ska komma på gruppintervjuer nästa vecka. Jag har precis skickat iväg 31 sms med kallelser. Galet roligt och överväldigande. Jag hade inte alls förväntat mig en sån respons. Det ska bli spännande att se vilka det blir i slutänden. 

Idag har jag varit på lägenhetsvisning med min mormor. Konstigt att föreställa sig att hon ska bo någon annanstans än hemma hos henne. Trots det är jag övertygad om att det kommer bli bra. Det måste det bli. Vi kommer dessutom kunna ses mer och det är bra. Nu ska vi snart äta finmiddag och ha lördag. Ha en fin kväll du med. 

Jag kan kissa en annan dag. 

Jag har tjugofyra minuter på mig att cykla hem från jobbet, ta bilen och åka till dagis innan de stänger. Jag har precis knäppt byxorna och konstaterar att jag behövt ett toabesök i säkert några timmar. Jag hinner inte. Jag får kissa en annan gång. Jag cyklar hem, tar bilen, hämtar Agust och åker hem. Jag möts av den vackra bilen, trots att jag har tre stora barn som borde kunnat tömma diskmaskinen. Kallar till familjemöte och gör klart för dom att det är oacceptabelt. Jag beordrar dom att fixa det och ställa fram tallrikar för vi ska äta rester. Både Alva och Aston frågar om de verkligen måste äta. Det finns inget dom gillar. Jag undrar om de verkligen inte gillar kyckling, fisk eller lasagne. Båda svarar: nej, inte när det är rester. Bortskämda barn säger jag och stänger kylen. Värmer lasagne som efterfrågats till gullungen och mig. Sätter mig och ber Agust sätta sig. Hysteriskt gap för han vill inte äta. Han vill inte ha sån mat. Han lämnar maten orörd och sätter sig i soffan. Här sitter vi nu. Trötta, kelna och kanske att någon är lite sur. Jaja, jag är i alla fall inte hungrig. Nu blir det snart diskberg och sen ska jag natta min fining. Härliga måndag. 

Kan inte fatta det. 

Dagen har bjudit på så många roliga saker och fina möten. Bästa fredagsgruppen med mina söta yogibebisar och deras mammor. Hemlagad god lunch av mannen. En helt ofattbart stor samling kvinnor som ville höra med om Doula och kulturtolk i Halland på Mon Avenue. Hade aldrig hört talas om stället tidigare men så kontaktade de mig häromdagen och lyckades få ihop denna stora samling intresserade. Jag fick prata om projektet jag brinner för, fick med mig massa ansökningar och ett erbjudande om fortsatt samarbete och hjälp. Så tacksam för alla härliga människor som vill hjälpa och engagera sig. Dessutom har flera barnmorskor hört av sig och vill engagera sig på olika sätt i projektet. Nu har jag precis lämnat bassängen efter Magplasket och ska bege mig hemåt för att somna i soffan i mitt julpyntade hem. I tankarna har jag en magplaskyogini som väntar sitt första barn nu i dagarna. Jag hoppas det lilla livet välkomnas till världen precis så som föräldrarna och h*n önskar.

Imorgon blir det familjemys. Bara kanske att jag ska sortera lite ansökningar. Hur väljer man? Hur ska jag kunna välja? 

Överväldigad. 

Igår gick vår annons ut efter kvinnor som är intresserade av att veta mer om Doula och kulturtolk jobben. Jag var lite skeptisk och hade faktiskt inte förväntat mig så stort gensvar. Lite mer än ett dygn sitter jag med fler ansökningarna jag hunnit läsa igenom ordentligt, flera telefonsamtal och första mötet bokat där jag ska presentera projektet för ett flertal kvinnor som är intresserade. Det är väldigt spännande men så klart lite nervöst också. 

Jag och några till har skapat en förening, Aligi, som ska driva projektet vidare och söka mer finansiering. Det är en förening  där medlemmarna måste vara barnmorskor men i styrelsen är andra välkomna. Är du intresserad av att bli medlem och stötta vårt arbete eller kanske vill engagera dig i styrelsen så hör gärna av dig till mig. Medlemskapet kostar bara 150kr/år. 

Nu ska jag lösa lite fler ansökningar innan läggdags. Den fina bilden i inlägget är taget av Jörgen Alström.