En eloge till kvinnan.  

Elisabeth Ubbe

Jag läste en artikel av fina Elisabeth Ubbe som gjorde att jag vill krypa in i min garderob och gråta en stund samtidigt som jag ville skrika högt hur ont det gör i mig att inte alla barn kan få vara trygga, älskade, varma och kramade. Det är bara inte rätt.

En av anledningarna till att jag valde att bli barnmorska var att jag under min första graviditet mötte så många starka, kloka, självständiga och omtänksamma kvinnor. Det var inspirerande och jag kände att sån vill jag bli när jag blir stor. Jag var ju bara 17 år ändå! Så jag har under mitt liv haft äran att möta många sådana kvinnor. Starka, kloka, självständiga och omtänksamma. Kvinnor som (förmodligen) sliter sitt hår i förtvivlan och sorg emellanåt men sedan kämpar lite till. Det kan handla om vad som helst, från litet till stort och vara vardagshandlingar till grandiosa hjältedåd. Det är min mamma som dag ut och dag in genom hela mitt liv kämpat för att min bror, mig och nu mina barn ska få en trygg och fin uppväxt. Det är min fruga som slåss för barn som inte själva kan stå upp för sig. Det är min vän Linda som flänger jorden runt och vårdar allt från grannar till krigsdrabbade. Det är mina kollegor som trotsar tidsbrist och arbetsbörda för att hjälpa, stötta, och uppmuntra de kvinnor och familjer de möter. Det är Lina som engagerar sig i Läkare utan gränser och skänker sin tid för att hjälpa och vårda utsatta. Det är min f.d. lärare Eva-Maria som idogt kämpar för kvinnors och barns rätt till en trygg och klok mödra- och förlossningsvård. Det är Elisabeth Ubbe som fångar svåra men oerhört viktiga ämnen i bild och ord för att uppmärksamma och förändra. Det är alla starka och kloka mammor som stöttar och står upp för sina barn, kramar sina barn, ordnar mat och kläder till sina barn även när det kanske inte finns ork, tid, energi, stöd eller pengar. Det är alla de kvinnor som uppfostrar och älskar sina söner så att de växer upp och blir som de starka, omtänksamma, generösa och fina män jag känner. När tvivlen kryper på och vi känner att vi inte räcker till behöver vi någon som berättar för oss hur bra vi är. Så nu vet Du, Du är Jäkligt fantastisk!

Kommentera