Konst, inspiration och kvinnohäng.

”De osynliga brösten” av fotografen Elisabeth Ubbe. Vernissagen är över, härliga fyra timmar med flera roliga, starka och inspirerande möten. Det var flera modiga kvinnor och män som blev fotograferade och blev tillagda i utställningen. Vänner, bekanta och främlingar som modigt gick ur sin bekvämlighetszon och ställde sig där framför kameran utan tröja. Alldeles vackra, starka och unika. Det är en ära att få vara delaktighet, i ett litet hörn på en sådan resa. Det blev en vacker och kaotisk bild för egen del också där jag fick sällskap av min vackra dotter och galna minsting. Inte alls en sån där bild man kan önska, där alla sitter prydligt och ler. Min bild är av den andra sorten där sonen gör sitt bästa för att lämna mitt knä medan dottern ser lite butter ut jämte mig och jag ser lite förtvivlad men ändå road ut fast för omväxlings skull utan tröja. Det var en lite speciell känsla att ställa sig där med bara bröst men Elisabeth lyckades på något vis få situationen att kännas ganska normal och väldigt trygg. 

Efter en lyckad vernissage blev det kvinnohäng på mysigt café med djupa och ytliga samtal, god kvällsmat och självklart kaffe och efterrätt. Nu sitter jag hemma i soffan och kan inte låta bli att tänka att sånt borde man göra oftare. Fast nu är det kväll och jag ska mysa och landa i känslan av att det blev så himla bra. Snart morgon och snart yoga med mina vackra mammor. 

Kommentera