När det tar emot. 


Ibland, eller kanske ofta, finns det ett motstånd att göra det som man behöver. I alla fall är det så för mig. Jag ville inte ut och jogga idag, jag ville strunta i det och bosätta mig i soffan istället. Efter lite pepp från min kollega pallrade jag mig ut och nu efteråt så vet jag att det var precis vad jag behövde. Jag är lite lagom klok men det är inte alltid hjärnan vill det som är bäst för mig. Jag tror jag ska ta och fråga min fina vän Jennie på Prepping for life varför det är så. Hjärnan är ju hennes grej. Kanske skulle vi ha en workshop i just det. Varför puttar, sliter och drar hjärnan så ofta mot situationer som är uppenbart dåliga för en? Eller kanske mer rättvist Varför puttar, sliter och drar den från det som är bra för en? Eller så är det kanske bara min hjärna som gör så ibland. Jaja, nu ska jag duscha, äta kvarg och vila lite. Imorgon blir det lite vabb, en mammamage på kvällen och uppackning av första (förhoppningsvis inte sista) leveransen från Saprema. Sov så gott. 

3 reaktion på “När det tar emot. ”

  1. Hej!

    Här kommer utlovat svar utifrån min expertis.

    Vår hjärna och kropp hänger ihop och påverkar varandra. Så det finns aldrig ett enkelt generellt svar som gäller alla i alla situationer.
    När vi känner att vi hellre vill ligga i soffan och mysa kan det beror på många olika saker. De mer uråldriga delar av vår hjärna som vi inte riktigt styr över är en stor del av vad som motiverar oss och tar oss framåt. Våra känslor vill säga. När vi börjar hacka på oss själva så är det i princip samma sak som att attackera någon annan, eller någon attackerar oss. Vi sätter igång vårt hotsystem, och med det hormoner och neurotransmittorer som faktiskt bryter ned vår förmåga till att med viljestyrka ta oss vidare. Rent evolutionärt så finns det inte ett direkt syfte för oss att springa om vi inte flyr för livet eller leker med någon annan. Tänk på djuren när springer de? Inte för att de måste av hälsoskäl. Precis samma för oss. Fast vi vet att vi borde springa mer och har en omgivning som faktiskt inte kräver det. Vi har bilar, vi har bussar, båtar, spårvagnar och cyklar. På savannen skulle vi springa av att jaga eller jagas. Möjligtvis för att faktiskt leka med någon annan.

    1. Det kan vara så att vår kropp bara är trött, att vi inte ätit tillräckligt, så att vi är låg på rätt sorts energi. Eller druckit för lite vatten. Eller sovit för lite.
    Sätt att komma förbi kan vara att först använda sig av en enkel Mindfulness stund, att lägga märke till hur kroppen känns. Det kan vara en lurande förkylning i krokarna då är det kanske bra att verkligen känna efter. Att bli självmedveten helt enkelt. Annars drick lite vatten, en kopp kaffe som ger lite energi eller något annat lättsmält och stärkande.

    2. Det kan vara vårt Mindset. Alltså hur vi känner just nu. Precis som jag skrev tidigare så är vi människor är oerhört styrda av våra känslor, de är mer uråldriga än vårt mer tänkande jag, och det är känslorna som motiverar oss.
    Så då är ett sätt att acceptera känslan, och lyssna om känslan behöver lite kärlek. Att banka på oss själva och säga ”Du är så dålig att du inte orkar..!” är enbart kontraproduktivt. Tänk själv, skulle du sitta i soffan med en god vän och försöka motivera henom genom att säga ”Alltså du är så jävla lat kom igen nu, du kommer alltid att sitta i den här soffan…” ? NÄ knappast. Vi skulle säga snälla omtänksamma kärleksfulla ord. Som att det är svårt och jobbigt, acceptera känslan, och tillåt den ta en stund att få utrymme. Precis som vi kramar om och plåstrar om ett sår på våra barn när de har ramlat och slagit sig. När vi bankar på oss själva sätter vi igång vårt hotsystem och det sätter igång ångestkänslor, oro, rädsla och negativa tankar som drar oss inåt och nedåt. Vi kommer inte upp ur soffan genom att banka på oss själva. Vi kommer upp ur soffan genom att ge oss själva kärlek och acceptans. Ja det känns tufft just nu, det är ok. Forskning av Kristin Neff visar faktiskt att Självmedkänsla ger oss mer motivation och drivkraft att faktiskt eftersträva våra mål. Det stämmer väl överens med hur neuroforskningen visar att vi fungerar.

    3. Att påminna sig själv om Varför en vill springa är ett bra sätt att öppna upp kraften till det. Att det är en inre motivation som driver. Jag gör det här för min egen skull. Föreställ dig hur kroppens inre organ mår av att aktivera sig. Att hjärta och hjärna faktiskt aktiveras och mår oerhört bra.

    4. Påminns sig själv om hur det kändes efteråt sist du sprang eller tränande. Vi människor är urusla på att faktiskt veta hur vi kommer att känna i framtiden, vi utgår ifrån hur vi känner just NU. Vilket då kan lägga krokben för oss. Därför är det bra att försöka tänka på hur det kändes efteråt du sprang sist, eller tränande. När du var klar, när du hade svettats och kämpat. Hur tänkte du om dig själv? Hur kändes det i kroppen?

    5. Att tänka optimistiskt överhuvudtaget sätter igång dopamin och endorfiner, måbra hormoner som stärker vår förmåga att agera mot våra mål och drömmar. Det kan vara att tänka på något specifikt som kommer att hända i helgen eller nästa vecka. Det här sätter igång endorfiner och som i sin tur stärker vår tänkande del av hjärnan som vi måste ha påkopplad när vi vill ha viljekraften att faktiskt göra något. När vi börjar känna positivitet är det lättare att motivera sig och agera.

    6. Sätt på en bra låt som sätter igång dig. Vårt humör påverkas oerhört av musik och om du först behöver en gråtstund ta en ledsen låt och släpp ut all smärta. Sen kan du ha en pepplista som ger dig lite energi och glädje.

    7. Ta med lekfullheten, det ska vara skoj att träna. Busa med barnen/kompisen/partnern och känn hur spänningar släpper och glädjen kommer. Då aktiverar vi läkande processer inuti vår hjärna och kropp och det öppnar upp för att faktiskt känna motivation igen.

    Några tips på Hur vi kan göra och tänka kring motivation och känslor.
    Först och främst Kärlek till sig själv <3

    Varma Hälsningar Jennie Asplund

    Preppingforlife.se

    1. Du är ju för underbar ? Jag hade förväntat mig en rad eller två. Det här var ju alldeles otroligt bra. ?

Kommentera