Etikettarkiv: DenHärResan

Slidpruttar och annat seriöst. 


Det har varit två väldigt långa och intensiva dagar. Klockan 06 gick jag upp igår för att komma i tid till Fly High Yoga-utbildningen. Jag blev hämtad på moppe och det var jättekul. Jag hade glömt hur mycket jag älskar det. Runt samma tid som min pappa dog 2002 höll jag på med mitt motorcykelkörkort. Jag hade uppkörningen bokad bara några veckor efter. Egentligen borde jag kanske struntat i det men just då var det en livlina. Ett sätt att komma bort och få fokusera på något annat. Jag har inte kört en minut sedan dess. Dessa dagar blev jag påmind om hur härligt det är, även om jag numera kan tycka att 70 km/timme är alldeles tillräckligt. Kanske borde jag skriva motorcykel (eller moppe) på min önskelista igen? På mina moppeturer fick jag se en massa fina vyer men även otaliga vuxna människor med ett, två och ibland tre barn sittandes med dom. Alldeles galet. Jag blev nervös bara att titta på dom. Ofta hade de inte ens hjälm. Jag tycker det är jobbigt nog att cykla med Aston utan hjälm nu under resan. Det är inte bara indonesiska personer utan alla, eller i alla fall nästan alla. Jag undrar om jag själv skulle bli en ”sån” om jag flyttade hit. Jag har ju ett barn som faktiskt har/har haft en hjärnskada (hur man nu ska se det) så jag vill gärna slå dom i huvudet med nåt hårt när jag ser det. Jag vill gärna slå mig själv i huvudet också när jag glömmer min hjälm. 

Utbildningen var superkul helt enkelt. Läraren var grym. Att hänga upp ner är lite läskigt och det krävs en hel del bålstabilitet och att man vet var man har sin bäckenbotten. Om inte annat så kommer man lista ut det. Vi pratade slidpruttar första dagen. Japp, det är en grej och kan absolut vara en grej när man studsar upp och ner om och om igen. Detta kan upplevas lite obehagligt och för vissa även pinsamt. En av tjejerna sa: ”jag tycker det är ganska trevligt när det händer, det är ju bara luft” och en annan kontrade med att vi skulle ha en tävling i vem som pruttade högst. Det är himla härligt med lättsamma människor. Det blev dock ingen tävling. (På ena bilden visar min lagkamrat Tamara hur man gör grodan och på den andra gör vi justeringar). 
Efter dessa två dagar ser jag fram emot att komma hem och få jobba med mitt bälte. Jag har bestämt med Alva att hon ska träna med mig och jag misstänker att min mamma kommer vilja vara med. Något att se fram emot med att komma hem. Kan inte fatta att det bara är 1,5 vecka kvar!! Och då blir det Sommaryoga på Laxön, både för Gravida och Alla andra. Kom gärna och gör oss sällskap. 

På väg. 

Nu är han (Andre) på väg hemåt men det var nära att han missade flyget. Den inbokade chauffören kom aldrig så efter en timmes väntan fick Johan och Andre ta första bästa bil som stannade och erbjöd skjuts. Jag velade väldigt länge om huruvida jag skulle följa med till flygplatsen eller inte men jag fick strikta order om att gråt var oacceptabelt och eftersom jag började gråta tre timmar innan avfärd bestämde jag att Johan fick följa med istället. Jag hade inte förväntat mig att det skulle vara jobbigt att släppa iväg honom och jag vet inte varför det var så tungt. Jag är väldigt glad att han varit med dessa veckor även om han inte var så sugen. Det var viktigt föe mig att han var delaktig i resan så kompromissen att han skulle åka tidigare än oss kändes ganska bra, tills nu. Så nu håller jag tummarna att allt går smidigt och att han kommer till Halmstad runt 14-tiden (svensk tid) imorgon. När jag tidigare öppnade Facebook och såg en efterlysning på en ung tjej som försvunnit på Liseberg så var ju inte det särskilt lugnande. Kan man försvinna på Liseberg så kan man försvinna på Istanbul flygplats. Ångest. Men vem sa att det var enkelt att vara förälder? Eller att det är enkelt att se barnen bli vuxna och självständiga? Förhoppningvis kan jag sova bort 8 timmars oro…och kanske låta havet skölja bort någon timmes nervositet…

Lek och bus.

Igår blev vi hämtade tidigt på morgonen, redan klockan 8.00. Vi begav oss till Bali Tree Top vilket är en stor äventyrspark med en massa banor som man ska klara av. Man klättrar upp i träden, åker linbanor, klättrar genom tunnor, slänger sig mot nät osv osv. Det var riktigt riktigt roligt. Alva var helt otroligt orädd och stark. Personligen så tyckte jag det var lite läskigt men jag blev ändå besviken att jag inte hann fler och svårare banor. Johan och jag fick turas om att underhålla Agust. Än en gång denna resan blev jag påmind om hur kul det är att vara aktiv med barnen. Yogan med Andre, våra cykelturer och promenader, baden och klättringen är ju höjdpunkterna. Det behöver egentligen inte vara så märkvärdigt.  

Efter Tree top blev det vattenfall, ett underbart och superkallt vattenfall men alla (till och med jag som är så frusen av mig) tog mod till sig att hoppa i. Därefter var alla ganska trötta så det blev hemresa med fantastiska vyer och god kvällsmat. Efter att ha ätit ute i en månad så undrar jag om jag ens kommer ihåg hur man lagar mat. Troligtvis kommer Johan ihåg så det gör inget om jag glömt. En månad!! Jag kan inte fatta att vi varit här en månad redan. 

Så efter en lång dag igår blev det en massa mys och slappetid idag. Johan tog en cykeltur och överraskade mig med lite presenter; en bagel med lax (ååå så gudomligt gott), en läslampa (är inne på min sjätte bok och varje kväll ligger jag i mörkret med telefonlampan jämte superobekvämt för att inte väcka Agust) och så myggmedel i mängder. Som sagt, det behöver inte vara så märkvärdigt. 

Det blev lunch på billiga braiga Nudel där vi blivit stammisar. Fika med gokaffe i lugn och ro för Agust däckade under cykelturen. Höjdpunkten på dagen blev en fantastisk eftermiddag på stranden. Lagomvågor, sandslott och härlig sol. Bara Andre som saknades för han var iväg och surfade. Såna stunder kan man leva på länge.  

Semester från semestern. 

Idag åkte vi på semester till en liten ö vid namn Lembongan. Det började lite kaotiskt för vår rara guide körde oss till fel ställe så vi fick ta en galet dyr båt istället för en billig båt, vi missade den första båten och helt plötsligt försvann halva dagen. På den galna båtresan var det en stackarn tjej som kräkte hela vägen och jag träffade ett härligt par från Sydafrika som konstaterade att vi förmodligen varit sjuka så mycket för i Sverige är ju allt så rent och bra. Det kan säkert ligga en hel del i det. Parasiten som jag lyckades få behandlas inte ens hos lokalbefolkningen för nästan alla har den. I Sverige måste man anmäla den till Smittskyddsmyndigheten och alla bärare antibiotika-behandlas. Hur som helst så kom vi lyckligtvis fram till ön i såpass tid att vi med att bada i det härliga icke-vågiga havet. Agust är hysteriskt rädd för de stora vågorna på ”vår” strand i Canggu. 

Imorgon blir det förhoppningsvis snorkling för de stora pojkarna medan jag, Alva och Agust fördriver dagen vid stranden, dricker fruktdrinkar och äter glass innan båtresan hemåt. Jag skulle gärna följt med och snorkla men det är Johans tur att roa sig lite. 

Idag fick jag se en fin bild på min och Susannes lokal från hennes barnvagnsgympa. Det blev visst inomhus idag på grund av regn. Lite hemlängtan har jag, efter familjen och mina vänner. Vår fina lokal och allt roligt vi ska hitta på där. Det kommer bli en bra höst! Om du känner någon som kanske har gruppaktiviteter, yoga, meditation, dans och annat så tipsa dom gärna om vår lokal Hälsan högst upp. Vi vill gärna dela den med fler!

Midsommar i Canggu. 

Det är visst midsommar i Canggu också. Inte riktigt som hemma, bara annorlunda. Visst saknar jag nypotatis, jordgubbar, vännerna och familjen men jag har några finingar med mig så dagen blev bra ändå. Vi hittade till och med en midsommarstång och ett gäng svenskar. Så fikan avnjöts med midsommarstång, havsbad, andra galna svenskar (enligt andra turister), små grodorna, ett gäng acroyogisar och flera gäng soldyrkare. Kvällsmaten spenderades tillsammans med en australiensisk familj och mannen hade hört rykten om att alla svenska titta på Kalle Anka varje julafton så han var tvungen att kolla med mig om det verkligen var sant. Han hade väldigt svårt att smälta detta och jag kunde tyvärr inte ge honom en vettig förklaring till varför vi gör det.  Inte illa för en Balinesisk midsommar. Imorgon drar maken och äldsta sonen på cykeltur och rafting hela dagen. Vad sjutton ska jag roa oss andra med en hel dag? Lyxproblem men ändå. Vi får väl se. 

Ha nu en härlig midsommar!

Varit turist. 


Häromdagen när jag åkte till  sjukhuset var det ett mysigt par som skjutsade mig. De ville gärna få guida oss en annan dag så i morse sms:ade jag henne och runt halv elva blev vi hämtade. Det är lite svårt att veta vad man kan vänta sig men hon ”bestämde” att vi skulle åka till Nusa Dua för en dag full av vattensport. Efter att ha åkt glasbottenbåt, burit sköldpaddor, åkt bananbåt, vandrat runt på havsbotten med en stor astronauthuvudbonad och matat fiskar var vi alla redo att åka hem men då blev det ett besök på ett fantastiskt tempel i Uluwatu. Underbar utsikt, jag önskar bara Agust varit still så man kunde få njuta av den. Det lutar åt att jag får åka tillbaka om nära år och verkligen titta. Alla ursäkter för en Bali-resa är bra ursäkter. Det var en massa asiatiska flickor ville bli fotograferade med Andre för han liknar Justin Bieber eller en Viking och en apa stal Agust sko. Sammafattbingsvis en riktigt turistig och härlig dag. Guiden Lusi gjorde ett bra jobb med att pruta och var till bra hjälp med Agust. 

Väl ”hemma” igen kikade jag på webbisarna och svarade på jobbmail. Bland webbisar fanns både patienter och kunder. Flera små underverk är hos sina fina familjer. Härligt. 

Bland jobbmailen fanns anmälningar till höstens Magplasket-grupper. Så kul att de börjar trilla in. Jag har försökt att få till en Facebook-annons men det verkar som att Facebook inte tillåter att man skriver gravid i annonser. Hur löjligt är det? Jag får helt enkelt hoppas att mina grupper sprider sig ändå. 

Nu blir det sömn i den här del av världen. Godnatt.