Avsked.

  Idag var det begravning för min mans mormor. Det var som det ska vara, så som jag önskar alla kunde få ha det. Där var barn, barnbarn och barnbarnsbarn som sa adjö. Alla tecken på ett långt liv. Ett liv som inte rycktes från oss alldeles för tidigt och utan förvarning. Efter en vacker minnesgudstjänst i kyrkan begav sig familjen till Riccardos för en fantastisk lunch med glasstårta till efterrätt. En fest med familjen, för Henne. Jag känner mig glad och lite tryggare...Jag minns en annan begravning. Där var hundratals människor (kändes det som) men få av betydelse. Där fanns inga barnbarn och absolut inga barnbarnsbarn. Där upplevdes inget stöd, ingen trygghet och absolut ingen glädje. Där fanns bara sorg, mörker, ensamhet och ilska. Idag fick jag känna att det inte måste vara så, det kan vara som idag då omtanke, värme och glädje får ta större plats. Så vill jag leva, det önskar jag för mina barn och förhoppningsvis även barnbarn och barnbarnsbarn. Tack B Jönsson för de vackra, härliga, roliga, envisa, galna och människor som fyller mitt liv och min vardag tack vare dig!