De osynliga brösten.

de osynliga bröstenÄntligen är det officiellt så äntligen får jag berätta för alla som vill lyssna. För ett antal månader såg jag bilden här ovan och läste om utställningen "De osynliga brösten" av fotografen Elisabeth Ubbe. Min första tanke var: "tänk om vi kunde få hit utställningen!!"Med hjälp av en vän från Födelsehuset påbörjades projektet att få hit den och efter en hel drös med mail och telefonsamtal är det nu äntligen dags. Vid första träffa med Karolina från konstenheten frågade hon mig om alla de kvinnor som inte vill amma, vad sänder utställningen för budskap till de kvinnorna? Jag kan inte svara för fotografen Elisabeth eller projektedaren Anouk på Sensus men för mig behöver inte en positiv inställning till amning betyda en negativ inställning till att inte amma. Det handlar om valmöjlighet och att kvinnor äger rätten till sin egen kropp.De vackra, häftiga och oerhört starka fotografierna är tagna av fotografen Elisabeth Ubbe som kommer finnas på plats under vernissagen för att fotografera kvinnor som vill bli förevigade. Fotografierna finns även i bokform och för ett tag sedan landade den i min brevlåda. Stolta och starka kvinnor som valt att bli fotograferade under amning eller barbröstade i olika situationer. Jag beundrar de. Under mitt första samtal med Elisabeth sa jag till henne att om jag hade vetat att hon skulle komma hade jag nog ammat min yngsta ett halvår till bara av den anledningen. Det här var strax efter att jag slutat amma och Elisabeth föreslog att jag skulle ta en bröstbild. Min första tanke var: "skojar du med mig?" Jag skulle gärna vilja vara som en av de kvinnorna i boken. Så där stolt och stark och bekväm i mig själv. Jag känner tacksamhet mot min kropp, den har burit fyra underbara barn och ammat i alla fall två av dom under en längre period. Min kropp gör att jag kan jobba med det jag älskar och inspireras av, jag kan träna, jag kan kyssa min man, jag kan busa med mina barn och jag kan krama dom. Så jag känner tacksamhet och jag är stolt men från det till att ställa mig helt ensam framför en kamera utan tröja, det känns som ett långt hopp. Kanske någon dag men förmodligen inte på lördag. Jag skulle dock glädjas för er som vill, kan och tänker göra det.Så ni är alla varmt välkomna till Halmstads Stadsbibliotek på lördag (16/5) kl 12-16 (14-16 för fotografering). Jag kommer så klart vara där som representant för Födelsehuset Halland. 

Previous
Previous

Konst, inspiration och kvinnohäng.

Next
Next

Mammaträning och uteyoga.