Det här med amning.

Amning är ett ämne som väcker väldigt mycket känslor hos många. Jag la ner en massa tid på att få utställningen "De osynliga brösten" till Halmstad i våras för jag känner att det är ett viktigt ämne som förtjänar uppmärksamhet. Jag har fyra underbara, fina barn och lika många och väldigt olika berättelser och upplevelser. Två veckor efter att Andre föddes opererades jag för gallsten. När man får ett barn som väger 4,7 kilo är det svårt att lägga honom på magen efter att någon skurit upp den. Vad jag kan minnas om tiden innan det så fick jag aldrig amningen att riktigt fungera så han fick ersättning upptill. När Aston föddes antog jag att det skulle bli likadant och det blev det såklart. När Alva föddes var jag färdigutbildad barnmorska och hade ju lärt mig att de allra flesta faktiskt kan amma så det skulle jag också kunna. Det kunde jag! När hon var ett par veckor gammal blev hon svårt sjuk och behövde  vara fastande så jag var ganska säker på att nu var det kört. Nu skulle jag inte få amma mer men när det väl var dags så fattade hon direkt hur hon skulle göra och i åtta månader fungerade det fantastiskt bra. Precis som många andra hade vi motgångar i form av mjölkstockning och lite sår men inget oöverkomligt. När Agust föddes var det en självklarhet att jag skulle amma inte i mer än ett år. De första veckorna var jag i princip stillasittande och ingen mer än Agust fick vara nära mig för det gjorde ju så jäkla ont! Det gick över och när han fyllde ett var det inte längre självklart att sluta. Han var 14,5 månad när det var dags att sluta och det kändes jättesvårt. Jag älskade att amma och det måste man få säga. Det var mysigt, enkelt, billigt och alldeles underbart. Jag har fått uppleva amning som inte fungerar och amning som varit underbart. Det har varit jobbigt när det inte fungerade för det var inte självvalt. Det kändes som ett misslyckande och var en stor besvikelse för mig. Egentligen ännu mer nu i efterhand då jag haft fina amningsupplevelser med två av barnen. Jag önskar det kunde blivit så med alla barnen. Jag tror att många kvinnor känner/har känt liknande men man kan bara göra sitt bästa utifrån de förutsättningar man har. Jag är personligen ganska övertygad om att om jag hade fått rätt hjälp så hade jag kunnat amma alla barnen. Alla har rätt till hjälp och stöd i sin amning, om de vill ha den. Alla har rätt att amma där de vill och behöver. Alla har rätt att bli bemötta med respekt inför de val de gör. Vi har tur här i Sverige som har amningsvänliga sjukhus, Amningshjälpen med deras hjälpmammor och utbildningar samt Födelsehuset som arbetar för en bättre mödra- och förlossningsvård med mer hjälp och stöd till blivande och nya familjer. Vi har tur att andra människor jobbar hårt för att våra barn ska få det bästa de kan få. I Vi Föräldrar görs ett reportage om Lisen som bloggat och gjort egna informationsfilmer om amning för att hjälpa andra. Precis som för mig har hon väldigt blandade amningsupplevelser bakom sig. Titta gärna här.