Det som måste göras.

Det var längesen jag skrev. Det har varit mycket den sista tiden, egentligen sedan vi kom hem från Bali. Idag träffade jag mina fina tjejer, vänner sedan långt tillbaka. Jag konstaterade att just nu finns bara utrymme för det jag MÅSTE göra. Det är som tur är ofta sånt jag älskar. Att vara med min familj. SamaMama med mina fina gravida, mammorna, bebisarna, kollegan Susanne och Hälsan högst upp. Den där mysiga, nära stämningen vi har. Doula & kulturtolk med allt vad det innebär. Träna. Men jag saknar mina vänner, för jag har dom finaste. Det bästa med dom finaste är att dom finns där även sen, när det är lite lugnare. De vet även att jag finns här om det behövs. De behöver bara sträcka ut en hand. Nu sitter jag på den upphöjda soffan utanför bassängen efter magplasket och orkar inte resa mig. Än. Kanske snart. Jag älskar Magplasket. Jag älskar ormen ni ser på bilden. Det ger en massa energi bara att titta på. Tänk att jag får avsluta dagen så här härligt. Kontraster mot att börja morgonen hysterisk med ett sammanbrott efter att maken tagit min cykel och vår bilnyckel till Laholm. Åttaåringen var hysterisk för att hon skulle bli sen till skolan. Elvaåringen ville pensionera sig för byxorna var för tajta i benen. Treåringen älskade bara pappa. Jag ville bara gråta och gömma mig i garderoben. Och nu sitter jag här, nöjd och trött med en fin helg framför mig. Ha en fin fredag!