Ett nödvändigt ont. 

Barnkalas är bland det minst roliga jag vet. Helt klart topp 5, i alla fall 10, sämsta med att ha barn. Det har ändrats sen jag fick min första son tycker jag. Det blir bara mer och mer omständigt och svårt. Både att ha kalas och när de blir bjudna på kalas.   Det är inte alltid så enkelt att barnen kan bjuda hem de barn de gillar och leker med utan det finns en massa regler kring fenomenet. Presenterna sen, alltid fina och ibland galet dyra (i mina ögon). Tänk om det fanns ett bra system eller om alla bara kunde bestämma att man inte ger presenter. Fast det är ju också trist, för barnen i alla fall. Nu kan jag i alla fall kryssa av ännu ett kalas. Bara en hel drös kvar. Trevlig lördag!

Previous
Previous

Gift eller inte?

Next
Next

Yoga (är) för alla.