Jäkla skitparasit.

Japp, så var det. Det blev en tur till sjukhuset häromkvällen för jag var så less på att må skit men inte veta varför. Jag hade förväntat mig en klapp på axeln och mer koltabletter men det visade sig vara en jäkla parasit. Ordinerades 17 dagar med antibiotika och förhoppningsvis inga biverkningar. På sätt och vis är det bra att jag är den som blev sjuk för jag är nog bättre än barnen på att bita ihop och låtsas att allt är bra. Johan gör ett jättejobb med allt medans jag bara gör det jag absolut måste för att orka ta mig ut ur huset. Gårdagen blev det en tur till Ubud och Monkey Forrest. Alva trodde hon skulle bli uppäten och var rädd nästan hela tiden. Agust trodde han var kompis med alla aporna medan Johan och jag misstänker att de misstog honom för en banan i sin grön-gula tröja och faktiskt ville äta honom. Alla kom dock därifrån hela och fina. Mycket mer spännande än så blev besöket inte. Vi hann även med en middag och ett apoteksbesök för alla mina mediciner. Det besöket påminde inte alls om de rofyllda, mysiga och underbara dagar Johan och jag hade där för några år sedan. Det var mest bara stökigt, högljutt, lite gnälligt och utmattande men ändå, så glad jag är att vi är här tillsammans. Friska hade dock varit att föredra, kanske snart. Förhoppningsvis får jag möjlighet att åka dit en dag längre fram för lite ensamshopping och mys.Idag gick min äldsta son, Andre, och jag på ett Fly High-yogapass, ett yogapass med bälte/gunga. Även om jag inte orkade delta i allt var det roligt och lärorikt att vara med ändå. Extra kul att Andre vill följa med.Nä, nu blir det återhämtning. Sova lite. Vi hörs när vi hörs, blogginläggen kanske dröjer lite. Vila, pillerintag och sjukhusbesök är så där inspirerande att skriva om. Jag hoppas dock att antibiotikan börjar göra sitt så det går åt rätt håll nu.