När det tar emot.

Ibland, eller kanske ofta, finns det ett motstånd att göra det som man behöver. I alla fall är det så för mig. Jag ville inte ut och jogga idag, jag ville strunta i det och bosätta mig i soffan istället. Efter lite pepp från min kollega pallrade jag mig ut och nu efteråt så vet jag att det var precis vad jag behövde. Jag är lite lagom klok men det är inte alltid hjärnan vill det som är bäst för mig. Jag tror jag ska ta och fråga min fina vän Jennie på Prepping for life varför det är så. Hjärnan är ju hennes grej. Kanske skulle vi ha en workshop i just det. Varför puttar, sliter och drar hjärnan så ofta mot situationer som är uppenbart dåliga för en? Eller kanske mer rättvist Varför puttar, sliter och drar den från det som är bra för en? Eller så är det kanske bara min hjärna som gör så ibland. Jaja, nu ska jag duscha, äta kvarg och vila lite. Imorgon blir det lite vabb, en mammamage på kvällen och uppackning av första (förhoppningsvis inte sista) leveransen från Saprema. Sov så gott.