Vad händer nu?

Igår sa jag upp mig. Efter en hel massa tid då jag funderat, vänt och vridit. Att vara barnmorska är ju det jag velat vara sedan jag var 16 år. Sedan jag träffade min nuvarande chef första gången, då gravid med mitt första barn. Från samma tid då jag träffade Dina, Ing-Marie och Katarina. Alla fantastiska kvinnor med kärlek för sitt jobb och en utstrålning av styrka och klokskap i mängder.Så i måndags satt jag med min chef, nervös och med viss svårigheter att andas tog jag upp ämnet att jag måste nog säga upp mig. Mottagandet var enbart stöd och uppmuntran. De senaste 2 åren som jag fått arbeta med Doula & kulturtolk har varit milt sagt superhärliga. Det har varit en massa slit och en massa riktigt tuffa stunder men jag njuter och dagar som idag när man öppnar Region Hallands tidning Bästa livsplatsen och möts av artikeln om Dansa in förlossningen då svämmar jag över av kärlek och tacksamhet för dessa kvinnor i mitt liv och det arbete jag får göra. Så det var helt rätt beslut att lämna min tjänst åt en annan barnmorska som kommer brinna för det arbetet. Vad våren sen bär med sig för min del vet jag inte riktigt men jag kommer fortsätta kämpa för att Region Halland ska arbeta för att behålla Hallands kulturtolksdoulor. Troligen kommer jag även få njuta av lite Gravidyoga och Magplasket och kanske även MammaYoga som jag just nu inte har tid för. Och så hoppas jag att Kvinnohälsovården vill ha in mig som timanställd. Kanske är det så att just Du har några bra idéer för vad jag ska hitta på och då får du gärna dela med dig.Nu ska jag på spökrunda i Ängelholm med familjen. Ha en fin kväll!

Previous
Previous

Jag kanske måste sluta...

Next
Next

Stöd från alla håll.