Allt jobb innan.

 Jag fryser, enda in i själen känns det som. Vintern är inte min grej. Jag fryser när det är 23 grader ute men skuggigt. Koftor är min bästa vän. Det är snö ute (lite i alla fall) och det är underbart när man sitter inne framför kaminen under en filt. Då är det mysigt. Självklart måste jag åka pulka i detta väder. För barnens skull men även för min egen skull. Det är ju roligt, egentligen. Trots att det är kallt. Så igår tog vi tag i det. Projekt Åka Pulka. Med tre "mindre" barn som kräver påklädningshjälp eller åtminstone assistans med att hitta mössor, vantar, långkalsonger, ytterkläder osv osv är man lite lagom trött redan när man sätter sig i bilen. Har man dessutom ett barn som gråter från start tills han sitter på pulkan av anledningar som är helt ofattbara för en själv blir det inte bättre. Att använda stövlar är oerhört obehagligt. Underställ, är det nödvändigt? Vantar och mössor? Fruktansvärt. Som om världen går under för familjen ska åka pulka. Det är inte alltid ett tacksamt jobb att vara förälder. Väl i pulkabacken var det roligt, härligt och ganska underbart även om det var slitigt att dra en babypulka som ville ta med sig all snö och en alldeles för tung Agust sittandes i den. Det blev många skratt, en del blåmärken och härliga rosiga kinder. Absolut värt allt jobb, allt gnäll och alla tårar innan. Jag hoppas att även ni haft en fin helg i snön.