Att samla sig.

imageFör ett år sedan gjorde jag mig redo inför min första väldigt lilla men väldigt härliga Magplasket-grupp. Det var två vackra kvinnor som båda var välbekanta och trygga ansikten. Jag hade övat en hel evighet för att lära mig musiken och rörelserna. Så blev det dags att åka och jag packade ihop mina saker men kunde inte hitta CD-skivan. Jag letade, letade och letade halvt hysterisk och tårarna sprutade. Jag tänkte och sa att nu struntar jag i det. Jag går inte dit! Den fanns ingenstans men jag kunde ju inte strunta i att gå dit. Jag tog min packning och pallrade mig dit alldeles bedrövad med en annan CD-skiva, musiken till ett helt annat pass. Jag låtsades som ingenting och fastän mycket var i otakt och inget stämde så blev det ett Magplasket-pass och deltagarna blev såpass nöjda att de kom tillbaka även veckan efter. Det gjorde jag med och med rätt skiva för jag hittade den. Odjuret Agust (då 1,5 år) hade gömt den. Så började det!Nu har det gått 1 år och jag är inne på min femte Magplasket-grupp. Jag stortrivs och börjar känna mig mer avslappnad. Det är fortfarande många saker som är svåra med att ha ett företag. Jag ska deklarera till exempel. Ångest! Att behöva skicka en påminnelsefaktura (inte gjort ännu). När man på alla sätt försöker anpassa sig för att göra folk nöjda och det ändå inte funkar. Att inse att jag inte kan göra allt alltid även om jag gärna vill. Att begränsa min arbetstid (jag jobbar all vaken tid). Jag kan bli bättre på mycket.Idag har jag i alla fall firat detta året med härligt sällskap, en massa Grattis, och väldigt mycket icke-sockerfri god fika. Detta var en bra dag. Nu ska jag bädda ner mig i soffan tillsammans med familjen och bara vara. Imorgon blir det SöndagsYoga. Tack för ett fint år!

Previous
Previous

En som aldrig sviker.

Next
Next

Tilltryckt.