Tilltryckt.

Igår avslutade jag min arbetsvecka med ett medarbetarsamtal och så borde man få avsluta alla veckor. I efterhand konstaterade jag att det är lite sorgligt hur många gånger jag under det samtalet sa att jag kan "lite", är "lite" bra, är "faktiskt" och "ganska" duktig. Jag har en kanonbra chef och hon var noga med att påpeka detta för mig och hjälpte mig att korrigera meningen. Jag har flera gånger i mitt vuxna liv träffat på och blivit utsatt för andra människors osäkerhet, bitterhet och frustration i form av vuxenmobbing. Både i skolan och på tidigare arbetsplats. Ett väldigt underligt fenomen kan jag tycka, att man känner ett behov av att trycka ner andra för att själv må bra och känna sig duktig. Jag kan ibland undra hur jag kunde låta andra få mig att känna mig så liten, inkompetent och obetydlig men när jag tänker efter är det inte så konstigt. När man dagligen blir utsatt för att folk letar efter fel, fryser ut och trycker till dig då smyger man till sist utmed väggen och vågar knappt andas med risk för att "störa" eller göra fel. Än idag kan det räcka med att en av de gamla spökena kliver in i rummet, syns på en bild eller att jag läser deras namn för att återigen krympa eller att jag sitter på ett medarbetarsamtal och ska berätta hur bra jag är. Som tur är har jag bästa familjen och vänner som stöttar och uppmuntrar mig. Jag har även en bra chef och en arbetsplats med fina kollegor där jag känner mig trygg och får växa och vara duktig. Som bonus möter jag en massa fina och peppande människor genom mitt företag. Den kombinationen gör att de ögonblick då jag krymper till obefintlighet blir färre och färre och kortare och kortare. Visst är det väl så att man ska möta en massa saker i sitt liv och lära sig av dom. Jag har träffat många som lärt mig hur jag inte vill vara och ännu fler som lär mig hur jag vill vara. Jag vill vara en av dom som hjälper andra att känna sig trygga och ger dom utrymme att glänsa, växa och bli starkare. Det gäller min familj, mina vänner, kollegor, patienter och klienter. När jag misslyckas med det får Du gärna på ett konstruktivt och vuxet vis berätta det för mig. För att fira allt det fina i mitt liv och att det imorgon är ETT år sedan min första Magplasket-grupp startade så har jag 1-årskalas hemma hos mig klockan 14.00 och känner du att du vill fira med mig så skicka mig ett sms eller mail och dyk upp på en fika. Nu ska jag Magplaska.