Ensam och övergiven.

Den här dagen kunde ha blivit alldeles bedrövlig. Efter en trevlig träff med "min" ekonom var det dags för MammaBarnYoga och bara minuterna innan det var dags att börja fick jag veta att indonesiska ambassaden tappat bort mitt pass och visumansökan. Det tog egentligen inte många minuter innan det hittades igen men de var inte roliga. Det blev en härlig yogastund och nu sitter jag och vilar fötterna i väntan på att åka och Magplaska. Bara två gånger kvar!! Det är inte klokt.Maken har lämnat mig för en fiske/slappehelg med sina vänner. Det är lustigt hur jag idag kan känna att det faktiskt är lite tufft att han ska vara borta i två dygn. Det är löjligt egentligen, för mig. Jag var ju ensam med barnen i 12 dagar förr och om man bortser från att jag var galet trött det sista dygnet innan han kom hem och NÄSTAN ramlade ihop i en hög på golvet när han uppenbarade sig i hallen så gick det faktiskt bra. Vi trivdes så. Idag förstår jag det inte alls. Jag vill alltid att han ska vara hemma och inte bara för att livet är så mycket enklare så utan för att det ju faktiskt är himla mysigt. Jaja, helgen är fullproppad med allt från städ i lokalen imorgon förmiddag, barnkalas för de större barnen, Söndagsyoga osv osv. Så dessa dygnen kommer gå på ett ögonblick.Ha nu en härlig fredag!